kapitel 6

Det var en välbekant syn som uppenbarade sig sist i raden av pelarhelgonen. Med vingliga ben och en vildsint blick stirrade deras befälhavaren på de fryntliga flickorna som abrupt blev avbrutna i sin nostalgitripp.
– Tira cheyer, skrek Emila förskräck. Skam går på torra land.
– Blås barlasttankarna, sluddrade stödstrumpan och tog ett par stapplande steg.
– Lämna skeppet, fortsatte Emila. Kvinnor och barn först.
12 edsvurna fröknar flyr för allt vad tyglarna håller. I bakgrunden hördes desperata rop om kvinnans frigörelse och emancipationen. Vid en obetydlig piazza några kvarter bort hämtade de andan och rekapitulerade situationen.
– Vi delar på oss, sa Anna sammanbitet. Hädanefter får var och en klarar skivan på eget bevåg.
Den väl sammansvetsade gruppen sprängdes i elva självständiga enheter. När råttorna lämnat skeppet stod en ensam kvinnosaksanhängare på torget och med flackande blick spanade efter sin forna besättning i de fem väderstrecken. Norr, söder väster, öster och framåt.
Belinda, Eva-Lena, Klara-Bella, Beda, Jacqueline, Mary, Mona, Tyra, Fatima, Emila, Anna och Darlena drog alla åt var sitt håll bland de nöjeslystna flanörer i den kokande asfaltsdjungeln. Människor skrålade, polissirener ekade mellan fasaderna och kulörta lyktor dinglade förföriskt i varje gatuhörn. Det var en miljö för oömma fötter och tjockhudade kosmopoliter med fäbless för det goda livet. Nu gällde det för töserna att stå stadigt på guldbotinerna för nu var god råd dyra.

Annonser

3 reaktioner på ”kapitel 6

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s